Möt förskolans specialpedagoger

De har alla en bakgrund som förskollärare, men har gått olika vägar innan de en efter en valde att rikta in sig mot specialpedagogik. Anna-Karin och Annicka började jobba som specialpedagoger 2017 och Hanna 2018. Johanna, som är gruppens senaste tillskott, har precis påbörjat sitt andra år i rollen samtidigt som hon fortfarande studerar parallellt.

På frågan varför de valde att utbilda sig till specialpedagoger är alla eniga.

– Man får göra skillnad för de barn som man brann mest för i barngrupp. Att kunna påverka från ett annat håll, det var min övertygelse, säger Anna-Karin, och de andra instämmer.

Huvuduppdraget för en specialpedagog är att göra förskolan så likvärdig som möjligt oavsett utmaningar och svårigheter.

Barnen i fokus

Kvartetten säger att många tror att de enbart arbetar mot enskilda barn. Så är inte fallet. Även om barnen alltid är i fokus för en specialpedagog är handledning och stöd till pedagoger ute i verksamheterna en otroligt viktig del av uppdraget. Ur ett paraplyperspektiv tittar man också på organisationen och miljön kring barnen.

– En fördom som finns är att svårigheterna alltid ligger hos barnet. Så är det inte. Ibland kan arbetslag behöva hjälp med hur de ska hantera specifika situationer som inte rör enskilda barn, säger Hanna.

Under en arbetsdag gör Anna-Karin, Annicka, Hanna och Johanna bland annat verksamhetsbesök, observationer och sedan dokumentation utifrån dessa. De är med på avdelningsplaneringar och andra möten samt har kontakt med externa instanser såsom till exempel logoped.

Hur går det till när ni blir kontaktade för att hjälpa till ute i en verksamhet?

– Det börjar med att arbetslaget skriver ner sin fundering på en så kallad dilemmablankett. Redan här får vi veta att det finns en problematik, men gör inte någon insats i detta skede, säger Johanna och fortsätter:– Arbetslaget börjar med att prova olika metoder och testa sig fram. Det finns otroligt mycket erfarenhet och kunskap ute i verksamheterna. Men om de inte kommer längre så kliver vi in.

När en insats behövs är det på detta sätt specialpedagogerna oftast blir kontaktade. Men det händer också att BHV (Barnhälsovården) eller vårdnadshavare hör av sig.

TAKK - ett viktigt verktyg

Något som specialpedagogerna arbetar med att få in mer och mer i förskolornas dagliga arbete är TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). Det innebär att tecken och bilder används tillsammans med tal, som stöd vid språkutveckling.

– Det är bra för alla, med nödvändigt för vissa, säger Annicka, och får medhåll av kollegorna.

Specialpedagogerna är uppdelade på kommunens förskolor. Ungefär en gång i månaden träffas de i grupp för att utbyta tankar och erfarenheter. Något som de alla uppskattar.

Att gå från att arbeta som förskollärare till att bli specialpedagog innebär nämligen att man tar ett kliv bort från gemenskapen i ett arbetslag. De säger att man kan sakna vissa delar, men alla är rörande överens om att de har hamnat rätt.

– Jag kan sakna att arbeta i barngrupp, men ser fördelarna med att jobba på detta sätt, avslutar Hanna.